För det jag vill (Mia Franck)

Trösklarna är höga             står kvar              ändå inte lönt att försöka

väggarna kommer emot                 räcker inte till

det är  mycket jag vill         det är allt vi aldrig

hur jag vänder mig om                   varje dag vänder jag mig om

ser bakom mig det som varit        som inte kommer åter

jag blir ganska trasslig                   jag lutar mitt öra mot hans bröst

hans hjärta slår                      det är rytmiskt               det är taktlöst

fast det skulle vara värre     om det inte                      som ditt

om något ruskar om vinden                som blåser in genom ögonglober

solen lyser värmer inte men är där    vågorna sväljer stranden

sköljer över måsskiten          stilla nu         alldeles stel av vinden som viner i ögongloberna

jag blir förkyld                                   jag ligger i sängen

och snyter och snyter                       snoret är grönt

det kommer lite på fingrarna         klamrar sig vid

kletar                                                   var skall jag torka av

slemmet                                              vad skall jag göra av mina fingrar

som tvinnar och tvinnar                  men jag lever

måste vakna upp                               kan inte vänta mig dig

jag lägger mitt huvud mot hans arm           han är här och doftar svett

luktar lite surt ur munnen                            måste inte hålla mig vid hans mun

jag bara ligger nu                                            tar mig i nackskinnet

tar mig i kragen                                               vidare

dagarna går                                                      det är som det är

som det varit                                                    jag snyter mig igen

jag dricker lite vatten                      snusar vid hans hals

det går                                jag kommer över

för det skall jag                                för det är vad jag vill

är vad jag vill