Här tolkar vi Runeberg som beskriver livet ur en seglares perspektiv, ett sökande efter lyckans land.

Eldorado.

Mitt lif (J.L.Runeberg)

Strid på brädden af en graf,

Segling på ett vredgadt haf,

Sträfvan på en stiglös stig,

O mitt lif, jag nämner dig,

Längtan fyllde seglarns hog,

Hafvet för hans öga låg:

“O, der bortom purpurskyn

Vill jag se en högre syn,

Vill jag nå en bättre strand,

Ljusets, fridens, glädjens land.”

Seglet svällde, hoppet log,

Mot det vida skeppet drog.

Strid på brädden af en graf,

Segling på ett vredgadt haf,

Sträfvan på en stiglös stig,

O mitt lif, jag nämner dig.

Hvar är hamnen, lugn och klar,

Hjertats frid från forna dar?

Hvar är hoppets guldkust gömd,

Aldrig nådd och aldrig glömd?

Vågen seglarns kosa stör,

Stormar hvina ofvanför;

Ack, ännu står purpurskyn

Lika fjerran för hans syn.