När allt är heligt och sönderrivet (Ole Torvalds)
När allt är heligt och sönderrivet
Och ångesten blir för stor.
Ska vi återvända till livet
Som trötta barn till en mor.
Vår styrkas stolthet och ära
ska bli svaghetens ödmjukhet.
Skyggt ska vi vår ånger bära
Till henne som känner och vet.
Hennes visdom, sval och förklarad,
Ska fylla oss med sin ro.
All mening blir uppenbarad
När plågan har lärt oss att tro.
Hon ska inte straffa och klandra.
Bara stilla fråga såhär:
Har allt som ni gjort varandra
Nu lärt er vad meningen är?
Hon ska stå i en helig trygghet
Och smeka de ångrandes hår.
Stryka bort vår skräck och vår skygghet.
En mor som vet och förstår.