Att höra, att lyssna, att se, att titta. Allt är möjligt och omöjligt ibland.
Veckans text är skriven av Lisen Sundqvist och skrevs till skivan Van Sinne som kom ut 2011 första gången.
Om jag lånar ut min blick (Lisen Sundqvist)
jag hör henne andas innan hon svarar sedan hör jag ingenting
jag hör henne svara innan hon svarar utandningsluften till sitt innehåll:
kolmonoxid bildningsbar expanderande ett landskap
som att stryka med fingret längs med bokhyllans yttersta kant
kan vi gå tillbaka tillsammans? om jag lånar ut min blick om jag ställer mig lite längre till vänster om vi blir en rörelse? ett fladder ja, en rörelse
någonstans igenom oss passerar ljuset igen på väg mot korsningen en bit bort vänder och viker av
kanske vi möts på nytt ljuset vandrar över våra ansikten i en jämn puls som när dörrar öppnas och stängs och stängs
undersidan av bladen är mörkare grönare och fjunen inunder nuddar vid någon annans ansikte nu jag följer en knappt synlig linje tillbaka