Ingen människa kvar (M.Franck)

Sångerna vi sjöng den natten

Sireners tjut och lockrop skallade

den rödgula himlen föll och föll

och vi med den

Det var du och jag

och du sa blunda

blunda, blunda

Det är ansikten som rämnar

rinner över och visar sina rätta drag

Det är detsamma

Det är ingen  människa

Det är joden och bomberna 

i tusen sjöars land

Ingen ser eller hör

när du ropar mitt namn

Det är ingen människa

Det är ingen människa kvar

Jag söker din hand

Söker dina ögon

Du säger blunda nu

Du ska inte titta mer

Det var alla sångerna

De röda gullbanden

satt alldeles för hårt

Jag är en kråka

kittlar med vingarna

är ingen människa

är ingen människa kvar

Jag ska alltid resa

Alltid resa bort

Alltid resa mig upp

Du ligger kvar

Du är så lite människa, 

en sån liten människa du är

Du har så lite människa kvar

För det var jorden och bomberna

det var alla sångerna, sångerna vi sjöng

och jag blundar aldrig mer

är ingen människa

Ingen människa kvar